Går ner på knä..
Och bugar för JumpClub, Sylve Söderstrand och Lotta Björe. Helt fantastiskt alltihop, allt känns så lätt och självklart när man är där. Vadå, är det svårt att rida? Det som man i vanliga fall sliter sitt hår för att få till sitter plötsligt som ett smäck. Tempo, rytm funkar och helt plötsligt är hästen lydig. Så sjukt genomtänka övningar från första till sista bom att man blir mållös. När man kommer därifrån känns det som man klarar allt.
Lotta var verkligen super och har samma tänk som Sylve men kan inte låta bli att gilla Sylve mer, han är så hård och disciplinerad och pedantiskt och det passar mig som handen i handsken. När jag travat 5 steg ser han var jag måste förbättra och vilken förbättring det blir.Han skriker tills jag gör som han säger och han har verkligen alltid rätt, det funkar. Dessutom tål han att jag frågar och ifrågasätter och har svar på allt, vilken tränare! Man kan ju förstå varför elitryttarna vill att han ska bli förbundskapten igen. Nackdelen om det skulle bli så är att han kommer inte ha tid att träna hobbyryttare som mig på JumpClub =(
Har anmält mig till en kurs i november för Sylve och Peter Markne, vad sägs om den kombinationen liksom. För bra för att vara sant, det gäller verkligen att passa på nu under tiden när man är i Uppsala och har nära till JumpClub.
Har dessutom fått ordning på bettproblematiken tror jag, köpte ett rakt tränsbett på CityGross helgen innan Lottaträningen som jag satte små bettskivor på och det funkade faktiskt båda dagarna för Lotta. Dock hade vi mkt lydnadsövningar så blir upp till bevis nu på lördag då jag ska tävla med det för första gången. Ett rakt tränsbett är också vad som anses det bästa för hästens munantomi med betselöverslitningsproblem osv. Det viktigste vad gäller bett är ju annars att variera det man använder så man sprider ut förslitningarna över hela munnen. 
JumpClub med Sylve till vänster